Vet inte var jag ska börja, det finns så mycket jag skulle vilja skriva ner. Det var längesedan jag mådde såhär bra, jag kan knappt minnas sist det var. Allt känns liksom helt okej, mer än okej. Jag har verkligen kämpat för att nå hit och nu kan det bara gå mot de bättre. Det är väl klart man fortfarande har dåliga dagar, men det är så otroligt många fler bra dagar. Jag behöver knappt tampas med ångesten längre, den finns bara där som en liten skugga. Jag omger mig med nära & kära som är bra för mig, som får mig att fortsätta kämpa mot de helt friska. Om dagarna gör jag saker jag tycker om att göra, som jag vill göra, det finns inga hinder längre. Jag har insett att livet är för bra för att slösa bort på en idiotisk sjukdom, att det finns så otroligt mycket mer att leva för! Jag kan inte sätta ord på mina känslor för tillfället, jag lever i någon sorts eufori.