samtidigt som allt är alldeles perfekt är hela min värld upp & ner

Jag har allt vad jag kan önska mig; en pojkvän jag älskar, som bryr sig och hjälper mig på alla möjliga sätt, som är den bästa jag har. Jag har vänner som är underbart fina, och jag har så himla mycket mer bra.

Men så ska den vara där, den där jävla sjukdomen, den jag hatar allra mest av allt, som förstör så mycket. Men samtidigt älskar jag den? Jag är dum på riktigt... Den gör mig egentligen bara illa, så mycket ångest, så många tvång, så mycket roligt den sätter stopp för. Jag vill kunna njuta av julen, av allt roligt livet ger en, och visst gör jag det på många möjliga sätt, men samtidigt är det så himla mycket tankar, så mycket som jag inte får göra för sjukdomen, för tankarna, dem säger stopp.